Brukstävling

Tänkte blogga lite för en gångs skull! Det har liksom försvunnit lite. Funkar inte alls bra att blogga från mobil/platta och datorn är liksom inte igång varje vecka. Blir inte att jag startar den bara för det..

Idag var det iaf elitspårtävling i Oskarshamn. Sist vi var där kom vi runt med 2+slut, målet var att toppa det 😉

Dagen började sådär. Konstaterar att jag inte har något vattentryck. Beslutar att det får bli ett senare problem.

Drog startnr 1, vilket jag tycker är helt ok. Hatar att vänta…

Upptaget gick väldigt bra. Rakt ut, träff halvvägs ut i rutan, kort koll åt höger, sedan bestämt åt vänster. Rätt håll. Spårade bra, lite problem här och där men jobbade bra. Kom runt på 25 minuter vilket är långsamt för oss. Det visade sig vara bra, vi fick med oss alla pinnar 🙂 Lyckan när Grimm markerar pinne nummer 7 och det är en liten pinne! Pinne nr 2 missade han men den såg jag. Sammarbete kallas det? Lagom till att jag misstänkte att vi närmade oss slutet drog Grimm upp näsan, ställde sig på bakbenen och började dra med hög näsa mot en liten knalle snett framför oss. Förstod att han hade mottagaren i näsan, så jag ropade in honom och bad honom att faktiskt spåra. Han tog det bra, stoppade ner näsan och spårade 5 meter fram till slutpinnen. Då fick han kattmat och sedan pussa på mottagaren. Nöjd matte, nöjd hund. Betyg upptag 10-10, betyg spår 10-10.

Upplet: Uppletandet är verkligen våran akilleshäl just nu. Har haft problem med att han lägger av och inte vill gå ut när han inte får belöning på tävling. Såååå vi har tränat uthållighet och att han inte får sin belöning förrän alla föremål är inne. Vilket tydligen har resulterat i en hund som går ut och jobbar, ja. Det gör han faktiskt, det ska jag ge honom. Men det går inte jättefort. Och han tar otrolig tid på sig att komma in med föremål. Alltså han skrittar bitvis in med dem. För det blir ju ingen belöning iaf.. Nästa hund vill ha lite mindre hjärna på! Jävla beräknande hundskrälle! Hittade tre saker iaf. tog goooood tid på sig att komma in när jag kallade in efter att tiden var ute. Jobbade ju fortfarande. Och mycket riktigt, fjärde föremålet tog han in. Och fick såklart sin belöning. Grimm mycket nöjd. Hur förklarar man att det finns en maxtid? Betyg 6-6

Lagom till lydnaden hade himlen blivit oroväckande svart. Platsliggningen genomfördes i snöblandat regn och 3 plusgrader. Grimm var INTE nöjd. Och han var nog inte den enda. Det förflöt ändå odramatiskt, alla hundar låg. MEN! När tiden är ute och vi blir framkallade reser sig Grimm och ska gå. Har väl aldrig hänt! Han var helt klar med platsliggning i busväder. Kommenderar ligg på långt avstånd och han lägger sig. Förklarar att det är en himla tur för honom att det är brukstävling och inte lydnadstävling idag. Betyg 10-10

Lydnadsdelen fortsätter i snöblandat regn..

 

FF: 8,5-8,5   Helt ok med tanke på hur otroligt lite vi tränar fotgåendet nu för tiden. Har haft en kampanj med bakåtstege med nytt kommando bland annat. Funkar kanon!

Inkallning: 0-0   Detta är ett riktigt problemmoment för oss. Han har sprungit sååååååååå segt, så vi har mest jobbat på tempo och släta inkallningar i kedja. Det märktes. Har nog aldrig sett Grimm spring så fort på tävling, knappt ens på träning. Ingen som helst reaktion på mitt första kommando. Andra kommandot röt jag i ordentligt. OM möjligt tog han i  och sprang ännu mer. Där kapitulerade jag och lät bli att bråka. Han fick slutföra och fick beröm för det fina farten. Till och med domaren hade kommenterat att vi hade bra tempo. Det är nog första gången det händer 😀

Framåtsändande: 7-7  Pepp hund som hade lite väl bra tempo, lite långt avstånd blev det…Men rakt och fint, och vilka inkallningar! Sååååå fina!

Kryp:7,5-7,5  Här vet jag inte riktigt vad som hände, men antagligen tyckte han att det var äckligt underlag. Han har ju ett riktigt fint kryp och det såg bra ut från min vinkel. Dock missade han första vinkeln som var höger, glömde liksom att han skulle svänga och blev stilla, så jag fick vänta in honom lite.

Skall: 9.5-8  BRA peppigt skall. Tappar lite i intensitet = lite ojämt, lyfter en tass.

Metallapport: 7,5-7,5  Jättenöjd! 7,5 är ett BRA betyg för oss. Han hade jättefin fart ut, grep direkt och travade med bra tempo in och såg GLAD ut. Det är nog första gången någonsin han har sett glad ut på ögonen vid metallapport på tävling. Fick hångla en stund som belöning 🙂

Tungapport: 8-8 Helt ok tempo, lite galopp på väg in. Sitter snett..

Hopp: 7,5-8   Riktigt dåligt tempo. Stannar framför hindret och hoppar (till min förvåning), smidigt jämfota över och landar precis bakom. Sätter honom och han hoppar lika smidigt tillbaka. Tur för honom att han är kelpie och bara behöver hoppa 65….

Stege: 9-9  Same same as usual. Rusar upp och över, samlar upp sig på nedfarten så det ser ut som att han tvekar, men han går bara in i koncentration för att pricka sista steget.

Slutade på 539p, certpoäng. Är jättenöjd med spåret, och väldigt nöjd med lydnaden där det kändes som att vi var på samma bana för en gångs skull. Jättenöjd med att han valde att röja på i inkallningen. Hellre det än att han lunkar på och ser ut som sju svåra år!

Uppletandet får vi jobba vidare med! Nytt försök nästa söndag, i Mönsterås. Om vi inte blir inringda  som reserver till Kalmars imorgon om någon inte dyker upp. Men då missar vi kroppkakor hos mamma och pappa :/  En drajv med tempo in i uppletandet kanske….. Och detta med ingen frukost funkade rätt bra. Nästa gång ska jag komma ihåg att ha med frukosten så han kan få den när han är färdig 😮

 

Och hydropressen tror jag att jag har fått lite ordning på. Kanske..Den pumpar nu iaf. Även om jag inte är helt nöjd med tryck/intervall. Hade nog i för mycket luft i blåsan igår. Ska se om jag behöver släppa ut lite till.. Detta lustiga hus…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Summering av året som gick

Hallå hallå. Det har varit tyst här på sista tiden, men nu när året nästan är slut brukar jag ju summera året och sätta upp mål för nästa år. Tydligen så hade jag inte mål i punktform för detta året (vem minns vad man skrev för ett år sedan..) men såhär löd målen för 2015 i alla fall:

 

De enda planerna med hundarna är förhoppningen om att alla kommer vara friska och hela, och att vi kommer ut på några tävlingar och att vi då har roligt tillsammans.

Till att börja med; Grimm och jag har varit hela och friska. Sami har ju haft en resa detta året..

Vid nyår förra året trodde vi fortfarande att svullnaden vid armbågen var en muskelskada, och han behandlades och rehabades för det. När han inte svarade på behandlingen alls på flera månader fick vi remiss till Helsingborgs Djursjukhus för MR. MR visade att det inte var någon skada, utan en tumör av något slag.

Jag beslutade i samråd med veterinärerna att den skulle tas bort om det gick, och skickas på analys. Operationen gick inte bra. När vet skulle skära bort tumören följde en nerv med, som skadades och som syddes fast igen efter bästa förmåga. När Sami vaknade ur narkosen stödde han inte på benet alls. Han var kvar ett dygn för obs, och började använda benet litegrann och fick komma hem dagen därpå. Väl hemma gick han sämre och sämre på benet och hade rejält ont. Kunde ligga och sova och vakna och skrika rakt ut. Ville inte göra någonting, bara sova. Ville inte med på (korta) promenader. Efter ett par dagar slutade han helt stödja på benet. Där hade jag bestämt att han skulle få somna in inom de närmsta dagarna om det inte började bli bättre. Vi var iaf in till rehab igen på en akuttid, och fick lite stöd och pepp och övningar att göra för att försöka få honom att komma igång med benet igen, och ja, sakta men säkert började det vända.

Många långa veckor av slit, att vaka över varje steg han tog, för att se till att han inte började fuska och hoppa på tre ben, och gradvis började han stödja mer och mer på benet, Både i antal steg med tassen i marken och hur mycket vikt han lade på tassen.

Efter någon månad gick han på benet helt, men var fortfarande halt på ojämnt underlag. Underlag som grus, mossa, blåbärsris.. Jag provade att sätta ut rimadylen. Blev sämre. Satte in igen, provade att fasa ut igen, långsamt. Funkade bra. Satte ut helt. Ingen skillnad. Satte in igen på prov. Ingen skillnad. Satte ut igen. Fortfarande halt på vissa underlag, obekymrad på andra. Vet ej om det innebär att rimadylen inte verkar alls, eller att han helt enkelt inte har ont. Nu lutar jag åt det senare. Han har en viss spasticitet i tårna, vilket för att han inte kan flexa dem och kompensera för ojämnt underlag. I övrigt var han helt återställd, pigg och glad och sig själv igen på alla sätt.

Där någonstans landade han. Jag började prova att linda tassen för att avlasta vid längre promenader. Fungerade bra. Köpte skor till honom. Funkar bra fast han får lite skav när det är fuktigt/längre promenader.

Senaste månaden tycker jag mig se en förbättring igen. Vilket är rätt förenligt med nervskadan. Han är mindre påverkad av underlag, skorna har mest legat i fickan på långpromenaderna, har åkt fram om vi gått på väldigt jobbiga grusvägar bara.

Nu är han faktiskt såpass pigg att han har fått starta en elitlydnadstävling. Lite för många nollor men annars mycket samarbetsvillig och glad!

Tumören då? Det var ett mastocytom grad 1. En elakartad tumör men relativt snäll (skala 1-3), där grad 1 ska innebära att den sannolikt inte metastaserar. Den är dock kvar, vet kunde inte få bort allt, och med facit i hand hade det inte hjälpt. Man vill ha en säkerhetsmarginal på 5 cm runt en sådan tumör, och det hade inneburit amputation…

Så nu njuter vi bara av att han är kvar, på övertid. Jag vet inte hur många liv han har förbrukat, men det kan inte vara många kvar. Så många gånger jag sörjt den här hunden, och varit beredd på att han inte ska klara sig. Tydligen har han någon cancergen. Antingen så utvecklar han tumörer lättare, eller så saknas något i immunsystemet som ska ta hand om spontatmutationer. Jag har tagit bort ca 15 tumörer på honom redan, och har sedan senaste operationen hittat 4-5 till i huden. De stör honom inte i dagsläget, och mastocytomet BÖR inte störa honom heller. Men det är bara en tidsfråga innan han har en tumör som sitter illa till. I levern, mjälten, hjärtat, lungorna, hjärnan. Han har vid tre tillfällen sista tiden omotiverat blivit rädd/arg och morrat på saker som varken jag eller Grimm ser på promenaderna. Alltså riktigt upprörd, INTE ett normalt beteende hos honom. Sedan släpper han det. Och då går tankarna direkt till hjärntumör. Eller om han hostar, då tror jag det är tumörer i lunga/hjärta. Men men. Vi är inte där än.

 

Grimm då? Ja, han har skit i andra änden av snöret. Jag har verkligen känt mig som världens sämsta hundtränare i år. Hur svårt ska det vara att få hunden att springa? Jag VET ju alla fel jag gör, men ändå tragglar man på i samma hjulspår. Nåja, nu går det faktiskt framåt! Inga fler lydnadstävlingar förrän han kan gå ett helt program på träning med bra tryck. Där är vi inte riktigt än, men närmare än vi var för ett par månader sedan.

Och så har vi gjort ett par spårtävlingar. Ett CERT har vi skramlat ihop! Och sedan ett strategiskt brutet och ett med certpoäng, båda med bra känsla.

Annars har Grimm fortsatt att vara min klippa. Pålitligare och enklare hund kan man inte önska sig. I vardagen är han verkligen en fantastisk hund!

 

Resten av planerna löd såhär:

Annars är planen att så fort jag får en fast anställning gå till banken och ta ett bolån. Aldrig mer lägenhet (säger jag nu..)! Drömmen är ett litet torp i smålandsskogen, men om jag nu ska jobba på öland så kanske man får kompromissa. Får se var vi hamnar, men hus ska jag i alla fall ha, och inte i ett villaområde, jag vill ut på landet!

 

Jag har numera en fast heltidsanställning som uska i personalpoolen i Mörbylånga kommun, och trivs jättebra! Det kanske inte är detta jag vill göra resten av livet, men just nu klagar jag inte!

Husdrömmen gick i uppfyllelse. Jag är sedan februari ägare till mitt alldeles egna lilla röda hus i skogen! Mitt eget konstiga, unika, alldeles underbara drömhus som jag tittat på i flera månader men aldrig trodde skulle bli mitt. Det är ett par mil att köra varje dag, men det är det värt! Jag stormtrivs och känner verkligen hur mycket jag HATADE att bo i stan. Allt folk överallt. Det är inte det att jag tycker illa om folk, jag vill bara inte ha dem inpå mig. Ingenting som är ens eget. Här har jag bara grannar ett par veckor om året, och de är trevliga men håller sig på sin kant (perfekt!), annars bara skogen bakom och hästhagarna på andra sidan vägen. Vi har timslånga skogsrundor bara en handfull minuter bort med bil, åt vilket håll som helst. Fina spårmarker, och möjlighet att spåra och köra uppletande precis utanför tomten (ca 10-15 ha bakom mig).

Jag avslutar detta inlägg med dessa väldigt träffande rader:

I do not wish to evade the world
Yet I will forever build my own
Forever build my own
Forever my home

Tuomas Holopainen (My Walden)

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lydnadstävling

Idag har vi tävlat lydnad. Jag är både nöjd och inte. Grimm var ganska pepp och glad och jag hade honom med mig hela vägen, men det hjälpte liksom inte. Vi han faller tillbaka i samma mönster ändå. Även om han själv var rätt nöjd med sig själv och tyckte att han var riktigt duktig både här och där.

Poängen:

Sitt i grupp: 10

Plats: 9,5 – DK – Har haft problem med att han tjuvat i antingen nedläggande eller uppsättande senaste tävlingarna, så vi har jobbat en del på detta. Till följd att han undrade om jag verkligen var säker när jag sa sitt.

FF: 8 – ss, ej riktigt med i svängen, sidoförflyttning ej korrekt, axel förare – Jättenöjd! Fin känsla hela vägen. Lite strul men det kan man fixa till 🙂 Framför allt högervinkel i spång och stekförflyttningarna bakåt som var riktigt illa. Men en 8:a på FF i eliten är helt ok.

Zäta: 8 – studsar, segt sättande – Haha, detta studsande! Annars är jag jättenöjd. Rätt skiften och jättefin transport! Har verkligen haft problem med transporterna i zätat, vilket dragit ner känslan massor. Men idag verkade allt träning gett resultat. Jag plockade även upp honom med ett annat tonfall i fotkommandot, kan ha hjälpt?

Inkallning: 6,5 – tempo, många steg, segt läggande, avslut – alltså, detta är verkligen ett katastrofmoment för oss just nu. Är på omarbetning och då funkar verkligen ingenting? Han verkar legat still iaf, alltid nåt 😉

Rutan: 6,5 – fel håll, omdirigering, nosar, tempo – Grimm sprang jättefint och snanbbt till konan. Kollade lite om det fanns någon godisburk bakom (nos) sedan tänkte han lite själv, och satsade på dir-app-konan. Stannade snällt och tog min omdirigering men tappade lite tempo. Inte mycket men inte så bra som det varit.

Dir-apport: 7 – tempo, tveksamt gripande – Bra tempo till konan, rejäl båge ut åt vänster, hittar apportbocken, går RUNT och plockar upp från andra hållet (låg med kortsidan mot oss), hyffsat tempo in men inte bra.

Metallapport: 6 – tempo, tveksamt gripande, dk – Såg ut som det brukar, förutom att jag tyckte att han kunde sätta sig rakt åtminstone så jag la till ett litet fotkommando i ingången.

Vittring: 7 – Tempo, omtag x flera – inte ett av våra bästa utföranden…. Men å andra sidan inte tränat momentet på månader, så jag får nog skylla mig själv lite.

Fjärr: 5,5 – tjuvar innan, dk, rör sig ngt – Haha, knäppa hund! Har jobbat mycket med motivation i första skiftet. Peppar honom lite och frågar var bollen är. Och Grimm tyckte väl att bollen lät lockande, så så fort jag vänt runt ställde han sig upp och såg omåttligt nöjd ut med sig själv. Jag fann mig inte riktigt så jag kommenderade stå igen när TL vred fram skriftet (dk). I övrigt mycket fin attityd i fjärren!

231 poäng skrapade vi ihop.

Jag har nog hittat lite knappar att trycka på när det kommer till tempomomenten, och har sett en stor bättring senaste veckorna. Tyvärr nåde det inte ända in i tävlingssammanhang, men det hade väl varit lite för bra. Nu har jag iaf beslutat (igen) att vi ska TRÄNA ordentligt och se till att farten sitter på träning först, innan vi tävlar någon mer lydnad. Emma har fått order om att överse och godkänna farten under full kedja och kommendering innan jag får anmäla. Räknar med någon gång mellan om ett år och aldrig.

Så nu satsar vi på brukset (hm, sådär när säsongen är slut). Det verkar ju i alla fall gå åt rätt håll.

Efter tävlingen åkte Emma och jag ut i skogen för promenad och lite hederligt skogsarbete.

Sami spårade ca 3-400 meter, direktpåsläpp. Jobbade bra, missade en naturpinne men markerade de andra bra.

Grimm fick två upptag. Ett ”vanligt” åt höger, mot bilen. Baksspår. Tar tillbaka honom och skickar på igen. Rätt håll (duh..), och spårar fram till godisburken. Blir MYCKET upprörd när jag tar av honom av spåret! VÄLDIGT pepp på andra påsläppet, som är höger, från bilen och i  ganska tajt vinkel. Plockar upp bra och spårar fram till GRISEN. Mycket nöjd med sig själv.

Sedan uppletande. 10 föremål i rutan (alla i bakkant). Sami väljer att försöka klättra i träd och hämta en snitsel. Charmpoäng men inte så mycket mer 😀 Går ut och vindar in lite grejer och så får han hämta en.

Sedan körde vi konkurrensuppletande med Wissla och Grimm. Grimm har tänt till lite på det här med uppletande. Jobbar bra och plockar in föremål på föremål. Sista föremålet han tar gör jag ett strategi-skick utanför rutan pga sidvind, och han går jättefint och får träff på grisen. Mycket nöjd Grimm med sin Gris och jag med att han plockat in 6 föremål på 6 skick och med jättefin attityd!

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

CERT

Idag har varit en bra dag. Tur man har sådana också!

Upp i ottan, avresa hemifrån kl 05.30, till Karskrona för spårtävling. Vi har inte tävlat spår på över ett år, så det kunde gå precis hur som helst. Började jättebra med att jag inte hittade till klubben, trots att jag varit där förut. Panikringde till Lena (alternativ två hade ju varit att ringa numret på pm:et, men det var lite mer jobb att hitta i telefonen). Blev lotsad rätt och slirade in på två hjul 06.53.

Lottades till startnr 13, så jag kunde ta det lite lugnt sedan 😉

Drygt 2,5 h senare är det våran tur att spåra. Roligt spår framför allt i barrskog med mossa, men med lite avbrott av stråk av löv med högt gräs och en liiiiten sväng ut i kanten på ett kalhygge.

Upplet av spår: 10 – 10 (rakt ut, kollade av bakspåret ett par meter, sedan rätt håll.)

Spår: 10 – 10 (Tuffade på stadigt, spårade mycket noggrant och lugnt för att vara Grimm. Markerade pinnarna bra, ville INTE lämna dem ifrån sig. Jag fick muta med korv 🙂 Sista lilla pinnen missade han, men det såg jag, så jag tog den med 😉 Tid 17 min (ca, jag var tillbaka innan spåret mitt emot/innan och mottagaren satt och väntade på dem och hörde inte mina rop).

Upplet: 8,5 – 9 mycket påverkan in – tugg, lite mycket förarpåverkan  (Med tanke på vilka problem i attityd/uthållighet/självförtroende Grimm haft i uppletandet sista året ångrar jag inte alls att jag peppade honom så mycket som jag gjorde. Och domarna verkade inte sura, snarare ”vi tycker inte att det är fel, men vi måste dra för det”. Uppletandet låg på fält/vall, i ganska kraftig (8-10 m/s) motvind. Grimm jobbade bra, hittade först föremålen i hörnen, sedan ett på mitten som han jobbade lääääääänge med. Stor stjärna i kanten till Grimm som följde upp och inte gav upp, jobbade nog nästan en minut (kändes det som) med att lokalisera föremålet i det höga gräset. Sista föremålet låg nära, precis bakom en liten ”ö” i fältet i högerkant. )

Plats: 10-10 (Han tjuvade i nerläggandet! Men det domaren inte ser…. annars inget att orda om, platsen är liksom inte ett problem..)

FF: 9-9 tränger ngt vänster – pendlar, ssn, ss ( hej brukslydnad! Nej men han gick okej första halvan, sedan skärpte han upp sig och gick kanonfint!)

Inkallning: 8-7 sent ställande, ngt tempo – kryper, steg, tempo (Kryper? innan första kommando antar jag? Ingen aning, får väl hålla lite koll. Helt ok inkallning för att vara Grimm. )

Framåtsändande: 7-6,5 dk första (sträckan), tempo in – sakta ut, lågt tempo, dk  (Alltså, jag hade ställt in mig på att nolla momentet, då såklart en känning (Elin) var skrivare. Hur långt ska man behöva åka för att få vara ifred??! 😉 Grimm har ju lite problem med låsningar på folk han känner vid lydnadstävlingar… Och ja, det brann lite. Han fattade ju så pass mycket (efter en del bannor tidigare av mig) att han INTE fick gå till Elin. Så han tog en låååååång omväg. Och gick nästan rakt in i den andra skrivaren. Blev stående och jag kommenderar sakta (och försöker hålla mig för skratt, helt seriöst, han är ju rolig hunden!) och han kan då inte bestämma sig för om han ska gå till höger eller vänster om tjejen. Fattar så småningom ett beslut och vi kan fortsätta momentet. Andra sträckan hyffsad, men alltså Grimm, det handlar inte om långsammast saktagående vinner… )

Kryp: 9-9,5 ngt följsamhet – pos (jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad de anmärkte på, men jag är nöjd! Grimm kröp fint trots att han fått nåt i näsan och snorklade och fnös igenom hela momentet) 😮

Skall: 8,5-8,5 ngt glest – uppehåll (jag är jättenöjd, skallet har vi haft lite problem med (intensitet, uthållighet). Helt enkelt tränat för lite!)

Metallapport: 7,5-7,5 ngt tveksamt gripande, tempo – tveksamt grip, ss (typisk Grimmapportering, varken mer eller mindre)

Tungapport: 7,5-7,5 tveksamt gripande, ssn – tar om, ssn

Hopp: 7.5-7 dk hopp, dk sitt – dk, dk  (TRÖTT i huvudet någon?)

Stege: 9,5-9,5 ngt följsamhet – följsamhet (vadå följsamhet? Jag är glad att han väntade tills momentet började iaf. Grimm är HELT övertygad om att stegen är ett agilityhinder, det är skithäftigt och snabbast vinner. Inte en tanke på något fotgående innan, och självklart ett snyggt och distinkt kontaktfältsbeteende, BANG med båda tassarna på sista pinnen, en koll på matte och sedan vidare.)

Supersnälla Kerstin från Kalmar bk hade hållit reda på poängen (jag hade inte sett ett enda) och kom och gratulerade oss efter lydnaden (jag fattade ingenting?) Och ja, det räckte faktiskt till CERT! En andraplacering blev det på 590,5 poäng!

Idag är han lite dyrare min plutt. Jag tror vi helt ska lägga ner att tävla sommarsäsongen. Han går bra mycket bättre när det är svalare ute.

Nu är vi hemma sådär 12,5 h senare, och Grimm har ätit ben och är nöjd med dagen. Men tröttast är Sami som varit med och varit vansinnig hela dagen för att han knappt fått göra nåt alls!

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Relation

Idag har varit en såndär kass dag. Grimm och jag har tävlat igen, med usel känsla redan från start. Han går kanonfint på uppvärmning, men så fort vi går in på planen har jag en helt annan hund. En hund som inte är med MIG alls, utan vara funderar på när han får springa av planen till köttbullarna. Lite bc-eye-aktigt, och jag måste trycka honom för att ens få honom att stanna hos mig. Trots det gör han ett antal ruscher på väg  av planen.

Man ser det så fruktansvärt ofta och det är så pinsamt att vi blivit ett av de ekipagen som ”ju kan egentligen” men där hunden ser ut som sju svåra år på tävling. Vi tränar, jag försöker jobba med helheten, med farten och tycker att det går framåt. Sista tävlingen var en rätt bra känsla, och jag trodde ju då att vi var på rätt väg. Men icke. 4

Det känns som att Grimm inte ser något som helst värde i att samarbeta med mig när jag inte har belöning på mig (gärna synlig). Han har full koll på externbelöningen och har en himla dragning till den, men det får honom inte att jobba. Han gör minsta möjliga ansträngning fram till fjärren, där han vet att han brukar få springa till belöningen (och ja, fjärren funkade fint idag). Men resten av programmet. Han går lojt och stirrar rakt framför sig. Ingen kontakt alls. Det känns som att vi inte har någon relation alls när vi kliver in på planen. Jag är bara en sur stoppkloss som säger att han inte får springa till sin väska.

Just relationen är det som stör mig. Jag struntar i poängen, jag struntar i om vi nollar alla momenten, jag vill ha en hund som tycker det vi gör är okej. Jag vill kunna säga att han iaf var pigg och glad, och att han iaf hade roligt. Men det kan jag inte säga. Han har INTE roligt på planen. Och det är mitt fel. För han har knappast bett om att få tävla. Det är jag som vill. Jag vill visa upp den duktiga fina hunden jag har när vi tränar. Som han göra elitinkallningar som får sverigeeliten att säga att det inte finns något att förbättra. Som har ett klockrent ff EGENTLIGEN. Som har blixtsnabba och korrekta skiften i zätat. Som hittar rutan från var som helst på planen. Som ALDRIG skulle tugga på en apportbock. Men istället visar jag upp en hund som ser ut som en hundra år gammal strykrädd latmask.

Relationen är något jag alltid har känt att vi har ett problem i. Det är nog inget som syns utåt, jag har snarare alltid fått höra vilken bra relation vi verkar ha. Men det känns inte så. Det känns som att han inte litar på mig. Som när jag är irriterad över annat, och kanske muttrar till över något som strular, och han slinker iväg med svansen mellan benen. Eller när jag sitter på marken och ropar på honom. Han kommer inte och myser. Han kommer och fjäskar och sen vill han därifrån asap. När i lydnadssammanhang är det ju glasklart att det är belöningen har jobbar för, och inte med mig. Det är inte fel att han jobbar för belöning. Jag hade inte jobbat gratis även om jag tycker om min chef, men jag hade önskat att han hade tyckt det var roligt att göra saker med mig, och att belöningen skulle vara kryddan gjorde det värt att ta i lite extra. Inte anledningen att överhuvudtaget titta på mig.

Just att relationen inte känns hundra tror jag är det som är jobbigast. Jag har SVÅRT att skapa och bibehålla djupare relationer, och har alltid haft, och det är något jag tycker är jobbigt. Och att jag inte känner att jag har en ordentlig relation med min egen hund, som jag haft i fem år, sedan han var liten valp, det är jättejobbigt. Alla mina känslor av tillkortakommande i relationssammanhang ställs liksom lite på sin spets. Inte ens min hund tycker om mig, han går och sneglar på mig under lugg och tycker jag är jobbig.

Och känslan av att trots att jag vet att majoriteten av alla ekipage som kommer upp i eliten får problem med fart och attityd, så har jag inte lyckats förhindra eller avhjälpa detta. Det gör att jag känner mig värdelös som hundförare/tränare också. Värdelös som människa och värdelös som tränare.

Idag är ingen bra dag. Jag har gråtit till och från hela dagen. Jag grät från att jag klev av planen (samlade mig lite på prisutdelningen), jag gråter nu.

Man får ha dåliga dagar. Man kanske till och med behöver dem. Och jag vet att jag är alldeles för envis för att ge upp.

Imorgon är en bättre dag. Hoppas jag 🙂

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

On win-win and oversharing.

Spontana tankar om bloggar och sociala medier. Vad delar folk med sig om egentligen? Vad intresserar folk och vad stör sig folk på? Vad ”gillar” folk och vad svarar folk på? Personligen brukar jag ”gilla” (fb!) sånt som personligen intresserar mig, eller berör mig på något sätt. Det innebär inte att jag misstycker till sånt jag inte trycker ”gilla” på, det kanske bara inte intresserar mig. Eller så har jag helt missat det. Sånt händer 🙂 Svarar gör jag om jag anser att jag har något att säga. Punkt.

Vad lägger man upp då? Om man bara lägger upp bilder på hundar, blommor och svampar, betyder det att livet alltid leker och att man aldrig har dåliga dagar eller mörka tankar? Eller är det så att man tycker att resten av världen inte har med det att göra? Jag är personligen ganska pratsam av mig när jag väl kommer igång, och många kan nog känna att de ”känner mig”, men jag är rätt duktig på att prata strunt. Folk vet nog egentligen extremt lite.

Jag brukar tänka lite likadant när jag svamlar som när jag skriver på bloggen eller fb. Alltid intresserar det någon, och alltid irriterar det minst dubbelt så många. Win-win? Jag är så pass van vid att folk tycker och tänker och pratar både det ena och det andra om mig att jag knappt funderar över det längre. Sålänge det inte är rena osanningar, då kan jag bli lite grinig. Jag läste någonstans att (fritt översatt) vad andra tycker och tänker om dig har du inte med att göra, och jag tror det är väldigt sant 🙂

Jag är inte bättre själv, personligen stör jag ihjäl mig på folk som inte skriver annat än om hur dåligt de mår, outar uppenbart personliga saker som jag inte vill veta, eller skriver fullkomligt kryptiska inlägg som ska tjäna som känsloyttringar (!?) men utan vidare förklaring. Jag har också mycket svårt för folk som kategoriskt gillar och kommentarar allt, utan att ha någon form av direkt relation till mig alls. Och folk som skickar vänförfrågningar fast jag knappt har en aning om vem du är. Eller accepterar vänförfrågningar från mig när jag uppenbarligen har skickat den av misstag, eftersom du inte har en aning om vem jag är :/ Eller folk som delar saker utan någon form av källkritik. Eller särskriver. Det är nog ärligt talat det värsta. Eller kanske de som inte kan skilja mellan dem och de. It’s a tie.

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Tillbaka till verkligheten..

4 veckors semester till ända! Tillbaka till vekligheten. Jag har haft en bra semester. Lagom proportioner vila och aktivitet. En hel del hundträning har det blivit, lite olika projekt med hus/trädgård/hundgård och annat smått och gott. Inte haft så myclet tid att läsa som jag velat, men så gott som läst ut en (700+sidor) bok och de första 70 Shakespeare-sonetterna.

Sami har mått rätt bra. Fortfarande underlagskänslig, men väldigt pigg och glad. Drar regelbundet spontana rundor i trädgården och bara springer runt runt runt med svansen rätt ut. Pigg och arbetsvillig. Han är sedan en dryg vecka nere på 1/3 dos rimadyl och det verkar fungera bra. Planen är att efter nästa helg prova att sätta ut den helt, och sedan, om det verkar funka, prova att sätta in fulldos igen ett tag för att se om  det gör någon skillnad.

Sista veckan har varit lite av den mer intensiva varianten. I måndags var Hasse ocb Birgit här och Hasse drog in (ej livsfarlig) el till hundhuset så där nu finns lampa både inne och ute, samt ett par stickkontakter.

Onsdagen tävlade jag och Grimm lydnad i mönsterås. Gick riktigt dåligt, 145 p tror jag vi samlade ihop. Jag sabbade rutan (la honom utanför) och Grimm var allmänt seg och snurrig.

Torsdagen hade vi lydnadstävlingar på klubben, jag var tävlingsledare klass 1 och 3.

Fredagen tävlade vi på Saxnäs. Där gicl det bättre! Bra känsla, men lite lustigheter. Grimm kunde t ex inte högerhalter längre. Alls. Han lyssnade väldigt mycket på TL i FF.  Gjorde ett i mina ögon perfekt zäta, men fick en 8 pga att han studsar till inför varje skifte. Halvkass inkallning som vanligt. 10 på rutan. Snyggaste dirigeringspporteringen någonsik, men 8 pga tugg!!! Grimm tuggar INTE men kan ge den illusionen när han är taggad, och liksom nickar med huvudet i ingången.. Surt. Rätt normal metall/hopp. Bra vittring förutom att han fick lite hjärnsläpp och tänkte lämna pinnen till TL. Ångrade sig men det blev en liten lov. Jättefin attityd i fjärren men domaren tyckte han flyttat på sig. Inte mer än 5 cm vad jag kunde se, men det är ju svårt att från 15 meter. Ja, och så tjuvade han i uppsättnadet vid platsennockså :/ 251,5 skrapade vi ihop. Surt men jag är hemskt nöjd med känslan och hans attityd i det mesta.

Lör och söndag har jag suttit i försäljningen på klubbens utställningar. Bra träning inför jobb imorgon…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar